Under våren har jag ägnat många timmar åt att skriva kandidatarbete. Över 30 timmar i veckan. Nu de senaste veckorna uppgår det snarare till över 40 timmar i veckan. Jag kommer hem helt utmattad och behöver en kanna kaffe för att kunna tänka. Det går att orda mer om min och mina gruppmedlemmars insats, mantimmarna vi lagt ner, men det leder ingen vart. Jag tänker orda desto mer om mina personliga erfarenheter av att genomföra ett kandidatarbete. Om att skriva och arbeta effektivt i grupp.

Att välja problem

Välj ett väl avgränsat och tydligt problem. Om problemet har en tydlig lösningsgång, till exempel marknadsplan, marknadsundersökning, lokaliseringsbeslut, processförbättring eller processidentifiering underlättar. De sistnämnda problemen kan liknas vid ett konsultproblem. Fördelen med konsultproblem är att de har en tydlig avgränsning och att det tydligt går att se när problemet är löst. Har du en mer allmän fråga som att utforma morgondagens löpandebandmontering finns inget tydligt slut. Vid allmänna problem måste tydliga avgränsningar göras tidigt i projektets skede. Utforska då hellre ett litet område grundligt än ett stort område ytligt. I de fall det avgränsade området upplevs som för litet går det senare att minska avgränsningarna.

Att skriva projekt

Att sitta flera personer framför samma dator är ineffektivt. Effektivast är att arbeta i par om två. Paret behöver inte sitta framför samma dator men de ska ha möjlighet att ge varandra frekvent utförlig återkoppling på utfört arbete. Inom paret bör arbetsfördelningen kontinuerligt utvärderas. Parens arbete bör sedan relativt omgående utvärderas i hela gruppen för att kunna skapa gemensamma normer gällande ambitionsnivå, stilnivå och språkkorrekthet. Inom gruppen och inom paren bör alla ha möjlighet att ändra i all text. Det värsta som kan hända är att det blir fel och att man får ändra tillbaks som det var innan. Skulle förändringar inte göras finns det däremot en risk att inget görs. Att låta andra ändra i den text som man själv ursprungligen skrivit är ett sätt för att skapa ett gemensamt sätt att skriva i gruppen.

Skrivregler

Relativt omgående bör gruppen skapa sina skrivregler. Det gäller framför allt att begränsa antalet ord som används för att beskriva samma sak. Att tidigt titta på hur man refererar till primärmaterial och källor är bra. Undersök också gemensamt vilka uppgifter som behövs till referenslistan. För att få korrekt och enkel språkanvändning finns ett par generella skrivregler som är mycket bra att följa:

1. Vetenskapliga rapporter är opersonliga. Det innebär att allt som uttrycks är författarnas åsikter, tolkningar, gissningar och tro när källhänvisning inte anges. Det innebär att ord som vi, oss, gruppen, vårt och författarna bör undvikas. Ordet man bör också undvikas.
2. Meningar bör inte överstiga tre rader då de blir svåra att läsa. Oftast är långa meningar ett resultat av att man uttrycker sig dåligt eller onödigt komplicerat. Många journalister och författare är duktiga på att uttrycka sig med långa meningar och det brukar bli bra. Jag är inte lika duktig på det men hoppas jag blir det en vacker dag.
3. Hänvisa till intervjuer som tillfällen som ägt rum. Det ska alltså stå ”Under intervju 9 framkom att… ” eller att ”Vid intervju 9 med Wackerberg framkom att …”. Använd aldrig ”i intervju”.
4. Undvik krångliga ord. Facktermer är inte krångliga ord, de är möjligtvis svåra att förstå för den oinsatta läsaren.
5. Undvik orden dock och vilket. De tenderar att användas alldeles för ofta. Observera dock att dessa ord ibland fyller en funktion. Vilket kan oftast ersättas med som.

Att arbeta i grupp

Många kända författare hävdar att en gemensam ambitionsnivå samt öppen, ärlig och rak kommunikation är två viktiga faktorer för att nå framgång i projekt. Jag påstår att det är minst lika viktigt att inom gruppen ha roligt och skapa utrymme för ett liv vid sidan om projektet. Genom att ha roligt skapas en gruppgemenskap. Genom att skapa utrymme för ett liv vid sidan om projektet är man motiverad att arbeta under de arbetstider som i förvägs bestäms. Det är få, eller ingen, som vill arbeta från klockan halv nio till klockan åtta. Sådana långa arbetscykler omöjliggör dessutom för egna initiativ och reflektion vid sidan om vad som bestäms inom gruppen. Just sådana initiativ och reflektioner tror jag kan vara minst lika värdefullt för gruppens slutresultat.

Min åsikt är att en gemensam ambitionsnivå inte betyder särskilt mycket. Det är väldigt lätt att säga att gruppen strävar efter femma. Det är en annan sak att arbeta mot målet. Istället vill jag trycka på två ord; engagemang och vilja. Jag kräver högt engagemang och god vilja. Det är för mig en förutsättning för att grupparbeten och projekt ska fungera bra. Olika engagemang bland gruppmedlemmar är okej om det är tydligt uttalat. Då kan den gruppmedlem med lägre engagemang få mindre arbetsuppgifter och resten av gruppen anstränga sig mer. Genom öppenhet om engagemang är det också mycket lättare att diskutera differentierade betyg. Att i förväg veta vad gruppmedlemmarna kan förvänta sig av varandra underlättar resultatet. Att i efterhand upptäcka att allt som skulle göras inte är gjort är svårare att åtgärda. För en engagerad gruppmedlem märks det tydligt om det är någon eller några som inte är engagerade och det påverkar den egna motivationen. Samtidigt är det viktigt att alla tillåts arbeta, att den eller de med superengagemang även släpper in övriga.

Att ta raster är viktigt. Trots detta undantryckt och i många fall ignorerat. En rast på tio minuter varje timme hjälper till att hålla koncentrationen upp och ger möjlighet att handla något för att fylla på med energi.

Värt att reflektera över är Brooks lag. Den används framför allt vid mjukvaruutveckling och säger att ett försenat projekt enbart blir mer försenat om man lägga ner mer mantimmar på det. Med detta sagt hoppas jag att nästa projekt blir lättare.

Har du erfarenheter att dela med dig av? Använd kommentarsfunktionen!