Historian om SAAB, ett nytt kapitel?

Rafflande. Förra månaden skulle SAAB läggas ned av GM. Detta samtidigt som det inom bilbranschen fanns starka indikatorer på att bilindustrin var på väg mot bättre tider. Hade GM kniven mot strupen utifall att de inte gjorde sig av med det förhållandevis lilla företaget SAAB? Bara det går fort verkar devisen åtminstone varit. Efter diverse olika bud om att Koenigsegg, ryska maffian, facket och svenska staten skulle köpa SAAB verkar det äntligen gå vägen för Spyker (och SAAB). Ett anonymt holländskt företag. Jag är fortfarande inte övertygad om att SAAB är ett avslutat kapitel för GM. Och jag vill faktiskt inte vara säker, för den dagen jag är säker på hur det verkligen gått för SAAB är den dag då jag besöker en tom fabrik i ett dött Trollhättan. Så, för nu hoppas jag verkligen hoppas att SAAB kommer bli ett blomstrande företag som hjälper till att skapa en bättre värld genom utomordentliga produkter och ett meningsfult arbete för de anställda.

SAAB är enligt experter inom produktionsteknologi långt framme vad gäller Lean och det är kanske inte för inte som Volvo Cars har rekryterat viss nyckelpersonal från just SAAB?

Att ge sig hän – om drömmar och lycka

Är barn i Nepal, ett av världens fattigaste länder lika lyckliga som barn i Sverige?

Vår utbildning i Sverige är fantastiskt. Alla har möjlighet att gå i skolan. Vi lär oss om matematik, svenska, religion, fysik, slöjd, engelska, biologi, idrott, teknik, hemmet och samhället. Där till har de allra flesta också möjlighet att läsa på universitet. Utbildningen är fantastisk, rolig och lärorik. De flesta av oss utvecklas otroligt i alla dimensioner under vår tid i skolan. När studentfesten är slut tar livets allvar vid. Nej, livets allvar började faktiskt för länge sedan. Åtminstone för vissa av oss.

Livets allvar börjar när vi kämpar för att åstadkomma något. När vi hungrar efter något. När vi ger oss hän. I min värld är det också då jag har som allra roligast och är lycklig. Jag är också övertygad om att det framför allt är när man ger sig hän som man blir framgångsrik.

Ett första steg för att kunna brinna, för att kunna vara hungrig och för att ha roligt är att fråga sig själv – vad vill jag åstadkomma med mitt liv; Vad är mitt mål i livet? Vad är meningen med mitt liv? För att ta frågorna på en nivå där de flesta enkelt kan hantera dem; Vad vill jag göra om fem, tio och tjugo år? Vad drömmer jag om? Vad är det som betyder något i mitt liv? Målet är inte primärt, utan det primära är att vi frågar oss själva. Det är först när du vet var du vill komma som du kan ta dig dit, oavsett om ditt mål är att leva som du gör nu eller att skapa en bättre värld.

Nordiska medborgare klassas ofta som världens lyckligaste folk – mestadels beroende på god sjuk- och äldrevård, utbildning samt materiellt välstånd. Men, för att vara lycklig krävs inget mer än en dröm och en vilja att ge sig hän!

Läs också:

Sverige i Kina

När jag skriver detta befinner jag mig i Kina. Jag har besökt storstäder som Peking och Shanghai samt ett antal mindre städer och byar. En av dessa mindre städer är Hangzhou som ligger utanför Shanghai. När jag säger mindre stad är det relativt. Hangzhou har nämligen knappt sju miljoner invånare. Att vara på resa är oerhört kreativt och jag har tid att reflektera över Kina och Sverige tillsammans. Denna kreativitet har i viss utsträckning lett till att denna blogg blivit en digital kyrkogård. En digital kyrkogård är en webbplats som skapats och sedan inte underhålls eller uppdateras.

Kina är på många plan mycket olikt Sverige. I Peking har jag som svensk svårt att hitta i de äldre kvarteren – alla byggnader ser ju likadana ut. I Kina:

  • Äter man middagsmat till frukost.
  • Rapar man vid matbordet.
  • Äter man hundar (Filmtips: I Kina spiser de hunder).
  • Slänger man den mat man inte tycker om på bordet.

Jag ser allt svenskt som finns i Kina. På sätt och vis letar jag efter det. Trots detta är Kina svenskt (snarare kanske västerländskt) på ett absurt sätt. Det första jag såg efter att jag lämnat flygplatsen är tv-skärmar på tunnelbanan som visar Zlatan Ibrahimovic. Väl ute ur tunnelbanan och på jakt efter mitt boende tar jag skydd mot värmen på McDonalds. Butiken bredvid spelade Emilia – A big big world, på repeat. Några dagar senare besöker jag den Kinesiska muren då spelas Gyllene tider – Jag går och fiskar ur högtalare. (I Kina finns det högtalare även i skogen som spelar musik eller annat ljud. Jag tror att det beror på att kineserna inte tycker om tystnad.) Sen var det lugnt i mer än en vecka. Från ingenstans på ett dansgolv i Hangzhou dyker dock Markoolio – Ingen sommar utan Reagge upp. Den sommarplågan spelades och kineserna diggar lika mycket som vanligt. Under tiden det tog att skriva denna bloggpost hörde jag A-teens på ett café.

En Chalmersexamen gör världens skillnad?

Detta är enbart ett försök till att vara konstruktiv.

En av de slogans jag sett för Chalmers är “En Chalmersexamen gör världens skillnad”. Ett kraftfullt påstående. Ett påstående som det enligt min uppfattning finns grund för. Att påståendet är tvetydigt spelar mindre roll, för vem gör det världens skillnad, för världen i form av hållbar utveckling eller mig själv i form av personlig utveckling och goda karriärmöjligheter? Troligtvis gör en Chalmersexamen skillnad på alla sätt och vis, eller låt mig säga har gjort skillnad.

Är verkligen en Chalmersexamen värd såpass mycket idag, att den gör världens skillnad?  Vad är det som gör en examen värdefull?

En examen är ett bevis på ett flertal saker; bevis på att en enskild individ har vissa egenskaper knutna till prestation och möjlighet att slutföra något påbörjat. En examen ska utöver de tidigare nämnda utgöra bevis för att den examinerade kan:

  • prestera självständigt och i grupp.
  • ta initiativ och prestera högkvalitativa resultat på eller i ett eget företag.

Naturligtvis visar också en examen på att den examinerade har inhämtat viss kunskap inom det för examen specifika ämnesområdet. En stor grund till examen och de egenskaper den examinerade ska ha ligger i ett examensarbete, eller på kandidatnivå motsvarande kandidatuppsats. Klarar man dessutom av en kandidatuppsats med högre betyg än godkänt bör det utgöra ett bevis på att individen är en mycket kapabel människa med stor kapacitet. Det är alltså av stor vikt att betygssättningen av kandidatarbeten fungerar om en Chalmersexamen ska kunna göra världens skillnad. Om examensarbeten sker i grupp är det också av stor vikt att den individuella betygssättningen fungerar. Om något inte fungerar under en kort tidsperiod är det också viktigt att det finns en princip som gör att man strävar mot att ständigt förbättra och förfina förfarandet samt lämpliga metoder för att kunna genomföra en sådan kvalitetssäkring – för att även i framtiden och i det långa loppet vara framgångsrika. För att kunna göra detta krävs att felen kommer upp till ytan – att det inte finns någon prestige i att erkänna att något inte fungerat och sedan rätta till felet. I ett större perspektiv, för sveriges konkurrenskraft i en värld där globaliseringstrenden är stark och destruktiv förstörelse förekommer krävs det att Sverige som land har metoder för att kvalitetssäkra utbildningen.

Exakt hur detta fungerar på Chalmers och i Sverige vet jag inte, men jag hoppas få veta detta innan sommaren är över – för att kunna uttala mig om huruvida “En Chalmersexamen gör världens skillnad”. Huruvida en Chalmersexamen är något jag ska sträva efter – För jag vill göra världens skillnad.

Läs också:

David Gustafssons artikel om Kandidatarbete på Industriell ekonomi (med fokus på betygssättning) och hans erfarenheter från sitt kandidatarbete.

Mina tips om hur man genomför ett effektivt kandidatarbete.

Min artikel om Varför svenskutbildade ingenjörer hittils är attraktiva. (Förmåga till förnyelse garanterar kompetenta ingenjörer och kreativitet attraktiva ingenjörer)

Min artikel om Vad industriell ekonomi är.

Avslut mot framtiden

“Jag står och väntar på att du ska komma. Framtiden. Tiden går, men framtiden kommer inte av sig själv, det vet vi. Det enda som händer är att tiden går.

Framtiden var vår, den ljusnande framtid är vår, snart är det sommar. Tack. “

Avslutning på Ett tal om tid.

Att effektivt skriva examensarbete och rapporter

Under våren har jag ägnat många timmar åt att skriva kandidatarbete. Över 30 timmar i veckan. Nu de senaste veckorna uppgår det snarare till över 40 timmar i veckan. Jag kommer hem helt utmattad och behöver en kanna kaffe för att kunna tänka. Det går att orda mer om min och mina gruppmedlemmars insats, mantimmarna vi lagt ner, men det leder ingen vart. Jag tänker orda desto mer om mina personliga erfarenheter av att genomföra ett kandidatarbete. Om att skriva och arbeta effektivt i grupp.

Att välja problem

Välj ett väl avgränsat och tydligt problem. Om problemet har en tydlig lösningsgång, till exempel marknadsplan, marknadsundersökning, lokaliseringsbeslut, processförbättring eller processidentifiering underlättar. De sistnämnda problemen kan liknas vid ett konsultproblem. Fördelen med konsultproblem är att de har en tydlig avgränsning och att det tydligt går att se när problemet är löst. Har du en mer allmän fråga som att utforma morgondagens löpandebandmontering finns inget tydligt slut. Vid allmänna problem måste tydliga avgränsningar göras tidigt i projektets skede. Utforska då hellre ett litet område grundligt än ett stort område ytligt. I de fall det avgränsade området upplevs som för litet går det senare att minska avgränsningarna.

Att skriva projekt

Att sitta flera personer framför samma dator är ineffektivt. Effektivast är att arbeta i par om två. Paret behöver inte sitta framför samma dator men de ska ha möjlighet att ge varandra frekvent utförlig återkoppling på utfört arbete. Inom paret bör arbetsfördelningen kontinuerligt utvärderas. Parens arbete bör sedan relativt omgående utvärderas i hela gruppen för att kunna skapa gemensamma normer gällande ambitionsnivå, stilnivå och språkkorrekthet. Inom gruppen och inom paren bör alla ha möjlighet att ändra i all text. Det värsta som kan hända är att det blir fel och att man får ändra tillbaks som det var innan. Skulle förändringar inte göras finns det däremot en risk att inget görs. Att låta andra ändra i den text som man själv ursprungligen skrivit är ett sätt för att skapa ett gemensamt sätt att skriva i gruppen.

Skrivregler

Relativt omgående bör gruppen skapa sina skrivregler. Det gäller framför allt att begränsa antalet ord som används för att beskriva samma sak. Att tidigt titta på hur man refererar till primärmaterial och källor är bra. Undersök också gemensamt vilka uppgifter som behövs till referenslistan. För att få korrekt och enkel språkanvändning finns ett par generella skrivregler som är mycket bra att följa:

  1. Vetenskapliga rapporter är opersonliga. Det innebär att allt som uttrycks är författarnas åsikter, tolkningar, gissningar och tro när källhänvisning inte anges. Det innebär att ord som vi, oss, gruppen, vårt och författarna bör undvikas. Ordet man bör också undvikas.
  2. Meningar bör inte överstiga tre rader då de blir svåra att läsa. Oftast är långa meningar ett resultat av att man uttrycker sig dåligt eller onödigt komplicerat. Många journalister och författare är duktiga på att uttrycka sig med långa meningar och det brukar bli bra. Jag är inte lika duktig på det men hoppas jag blir det en vacker dag.
  3. Hänvisa till intervjuer som tillfällen som ägt rum. Det ska alltså stå ”Under intervju 9 framkom att… ” eller att ”Vid intervju 9 med Wackerberg framkom att …”. Använd aldrig ”i intervju”.
  4. Undvik krångliga ord. Facktermer är inte krångliga ord, de är möjligtvis svåra att förstå för den oinsatta läsaren.
  5. Undvik orden dock och vilket. De tenderar att användas alldeles för ofta. Observera dock att dessa ord ibland fyller en funktion. Vilket kan oftast ersättas med som.

Att arbeta i grupp

Många kända författare hävdar att en gemensam ambitionsnivå samt öppen, ärlig och rak kommunikation är två viktiga faktorer för att nå framgång i projekt. Jag påstår att det är minst lika viktigt att inom gruppen ha roligt och skapa utrymme för ett liv vid sidan om projektet. Genom att ha roligt skapas en gruppgemenskap. Genom att skapa utrymme för ett liv vid sidan om projektet är man motiverad att arbeta under de arbetstider som i förvägs bestäms. Det är få, eller ingen, som vill arbeta från klockan halv nio till klockan åtta. Sådana långa arbetscykler omöjliggör dessutom för egna initiativ och reflektion vid sidan om vad som bestäms inom gruppen. Just sådana initiativ och reflektioner tror jag kan vara minst lika värdefullt för gruppens slutresultat.

Min åsikt är att en gemensam ambitionsnivå inte betyder särskilt mycket. Det är väldigt lätt att säga att gruppen strävar efter femma. Det är en annan sak att arbeta mot målet. Istället vill jag trycka på två ord; engagemang och vilja. Jag kräver högt engagemang och god vilja. Det är för mig en förutsättning för att grupparbeten och projekt ska fungera bra. Olika engagemang bland gruppmedlemmar är okej om det är tydligt uttalat. Då kan den gruppmedlem med lägre engagemang få mindre arbetsuppgifter och resten av gruppen anstränga sig mer. Genom öppenhet om engagemang är det också mycket lättare att diskutera differentierade betyg. Att i förväg veta vad gruppmedlemmarna kan förvänta sig av varandra underlättar resultatet. Att i efterhand upptäcka att allt som skulle göras inte är gjort är svårare att åtgärda. För en engagerad gruppmedlem märks det tydligt om det är någon eller några som inte är engagerade och det påverkar den egna motivationen. Samtidigt är det viktigt att alla tillåts arbeta, att den eller de med superengagemang även släpper in övriga.

Att ta raster är viktigt. Trots detta undantryckt och i många fall ignorerat. En rast på tio minuter varje timme hjälper till att hålla koncentrationen upp och ger möjlighet att handla något för att fylla på med energi.

Värt att reflektera över är Brooks lag. Den används framför allt vid mjukvaruutveckling och säger att ett försenat projekt enbart blir mer försenat om man lägga ner mer mantimmar på det. Med detta sagt hoppas jag att nästa projekt blir lättare.

Har du erfarenheter att dela med dig av? Använd kommentarsfunktionen!

Film via bredband

Tavla för skyltning vid inspelningFilm via bredband eller video on demand – det jag menar är att med hjälp av mitt bredband se på film, jag är ointresserad av tekniken (och namnet) så länge allt fugnerar. Igår testade jag SF-anytime för första gången. För ungefär fem år sedan testade jag något liknande, där film streamades till Windows Media Player. Jag minns inte vad det hette, men det var gratis och följde med som ett erbjudande i Internetworld. Det fungerade felfritt.

Hur fungerar SF-anytime och vad är mina intryck?

SF-anytime fungerar enbart på PC och med hjälp av Internet Explorer. Det går inte ens att se vilka filmer som går att hyra i Firefox. När jag startat Internet Explorer möts jag av en sida som behöver 15 sekunder på sig för att laddas, när det är över öppnas ridån (som på bio, och i samma hastighet om inte långsammare) samtidigt som SFs klassiska ljud spelas. Någonstans här var jag också tvungen att installera ett tillägg till IE. Väl inne i videobutiken finns det flera olika topplistor vilket är bra, de flesta filmer har också trailer. Med lite vana kanske det blir enkelt att välja film här, men nej, SF får underkänt då jag fortfarande behöver filmtips. För att uttrycka mig kort, hemsidan är ingen dröm, det är inte i närheten av de mer konkurrentutsatta e-butikerna i andra branscher.

Efter några minuters letande hittar jag en film, Exit Wounds, som ska kosta 19 kronor. Det är inte billigt, men det känns smidigt. När jag beställer får jag information om att det är en serviceavgift på 5 kronor om jag betalar med kort. Jag hatar avgifter för kortköp! Fy skäms SF! För alternativet… att betala med ett SF-anytime presentkort känns ju närliggande? Kan jag skicka kontanter? Nej… hmm. När jag sansat mitt sinne och beställt filmen, vilket gick smidigt, så fungerar det inte. Jag får en oförståelig felkod och uppmanas ringa kundtjänst. Klockan är typ elva på skärtorsdagskväll och det känns ju naturligtvis ganska kört. Men icke, SF-anytime har kundservice på helgdagar (och fredagar) som är öppen till 23:30. Där fick jag bra hjälp för hur jag skulle installera någon typ av DRM-kontroller.

När filmen startade hade jag svårt att få den i helskärm. Det fanns en liten “helskärms”-knapp på fönstret men det innebär bara att den fyllde ut det storleksstyrda Internet Explorer-fönstret. Efter lite googlande var svaret att dubbelklicka på filmen för helskärm. På själva filmupplevelsen har jag inget att anmärka. 39 kronor för relativt nya filmer är däremot alldeles för dyrt, abonnemanget för 99 kronor i månaden (vilket innehåller 25 filmer där minst hälften byts ut varje månad) är något mer prisvärt. I efterhand är det anmärkningsvärt att det står 24 kronor på mitt kontouttdrag, trots att SF-anytime visar en baner som säger “15% rabatt”.

SF-anytime är inte bra, men hur svårt kan det vara att bli bäst? Lite bättre leverans av erbjudandet (i form av bättre hemsida eller nedladdningsbart program likt Itunes) samt bättre prissättning så har SF-anytime potential att bli riktigt bra. Jag skulle även vilja ha möjlighet att köpa TV-avsnitt. Än så länge får jag fortsätta leta efter bättre alternativ, fram för allt billigare.

Levernatörer för hyrfilm på nätet

Jag har inte hittat många alternativ till SF-anytime. CDOn erbjuder hyrfilm och möjlighet att se tv-avsnitt, dock ser det väldigt likt ut SF-anytime. TV4 anytime är liknande SF-anytime. Film2Home, Cinema One, Head Web och HomeTV är andra alternativ. Headweb har en väldigt fin hemsida och erbjuder även möjligheten att köpa film för att ladda ner och t.ex. bränna ut på DVD. Även film2home erbjuder nedladdning av filmer. En uppstickare är Glimz som hyr ut kortfilmer!

Har du testat någon av dessa? Har du tips på ytterligare leverantörer? Dela med dig av dina åsikter genom att kommentera!

Se framåt och var positiv

En post tillägnad David.

Jag arbetar med ett kandidatarbete som ska presentera morgondagens löpandebandsmontering. Det finns de som tror att morgondagens löpandebandsmontering är utveckling av redan existerande produktionssystem. Just därför görs en beskrivning av japanska och svenska produktionssystem samt även av så kallad alternativ montering som tillämpades i Volvos Kalmarfabrik samt Volvos Uddevallafabrik. Japansk produktion är i mångt likt det som många kallar Lean / mager / resurssnål produktion (Det som kallas Lean produktion är kort sagt hur japanerna gjorde för 10-15 år sedan, även ifall mycket av det finns kvar i dagens produktionssystem). Ur de olika produktionssystemen ska sedan russinen plockas, och hur just russinen ska plockas är inte helt uppenbart. Det är lätt att komma in i negativa tankebanor såsom att det är svårt eller att uppgiften är omöjlig. Men just då är det extra viktigt att se framåt och vara positiv! Hade det var enkelt, skulle det knappast vara en uppgift för framtidens hetaste civilingenjörer.

Tips

Motsatsmetoden: Varje gång en negativ tanke slår dig, såsom att det är svårt, något är jobbigt, allt är åt helvete, tänk genast på något positivt.

Hjärntvättning/ “mantra” / affirmation:  Upprepa en positiv fras tio gånger för dig själv varje morgon, t.ex. “idag är en dag full av möjligheter, idag kommer vara en produktiv dag”.

Visualisera målet: Tänk dig att ha det du håller på med avslutat och föreställ dig hur allt kommer att kännas då.

Till sist, antingen tror man att livet är bra och då är det bra eller så tror man att livet är skit och då är det skit.

Har du några andra tips? Är dessa tips bullshit? Dela med dig av dina åsikter genom att lämna en kommentar!

Därför är svenskutbildade ingenjörer attraktiva

Trots att det i förra veckans Ny Teknik tydligt gick att se hur antalet anställda inom Ericsson globalt ökar drastiskt men minskar i Sverige är jag övertygad om att det finns hopp för svenskutbildade ingenjörer.

Denna artikel är en del i ett bloggsamarbete med Techonomics. De artiklar som skrivits presenteras och sammanfattas nedan i kronologisk ordning:

  1. Det hela börjar med Fredrik Häréns föreläsning på Kunskapens dag 2007, vilken visas och reflekteras om i artikeln : Om globalisering i ljuset av förnyelse, kunskap och kreativitet. (Väldigt sevärt föredrag)
  2. I artikeln Varför rekrytera svenskutbildade ingenjörer? lyfter jag Fredrik Häréns fråga från kunskapens dag om varför svenskutbildade ingenjörer ska rekryteras när det finns ingenjörer utbildade på Sri Lanka att hyra för 18 kronor timmen.
  3. David Gustafsson på Techonomics försöker svara på frågan i inlägget Rekrytera rätt civilingenjör. Svaret handlar till stor del om att västerlänningar producerar mer patent och att de historiskt sett har fler och bättre idéer.
  4. Jag tycker inte att Davids argumentation håller och kompletterar och ifrågasätter argumentationen i inlägget: Vet du varför ett multinationellt företag ska rekrytera dig? Det argument som jag framför allt lyfter fram i denna artikel till varför svenskutbildade ingenjörer är värda sin lön är att den kunskap nationella företag och f.d. utbildade har smittar av sig på utbildningen och de utbildade ingenjörerna vilket bidrar till “bättre” ingenjörer.
  5. David kompletterar sina argument för varför svenskutbildade ingenjörer är värda mer än srilankesiska och svarar till viss del på mina motargument i inlägget Framtiden ser ljus ut för svenska ingenjörer. David ifrågasätter framför allt hur de som är utbildade och lever på Sri Lanka enbart kostar 18 kronor i timmen. David tar också upp ämnet att Asien i många fall försöker kopiera västerländsk kultur – vilket de utbildade i västerländska skolor kan bäst.

För det första kan vi konstatera att  varken jag eller David tror att det Fredrik Härén säger är helt sant.

“som har samma datorer som du har, som har samma böcker, samma utbildning som du har, är bättre på engelska, är mycket mer motiverade än du är och jobbar för 18 kronor timmen” (Fredrik Härén, om studenter på Sri Lanka på kunskapens dag)

Det är svårt att räkna hem den investering som krävs för en bra utbildning med en lön på 18 kr i timmen. Samtidigt ska det dock poängteras att det inte alltid krävs de vassaste ingenjörerna för alla jobb – varför det finns utrymme även för de som gått en lite sämre utbildning. Utbildningen i Sverige är bättre än den på Sri Lanka genom de traditioner som finns i Sverige då utbildning på hög nivå har bedrivits under en lång tidsperiod (Chalmers grundades år 1829, KTH år 1827). Sveriges utbildningsväsen har under en lång tidsperiod stått sig väl, det visar på en förmåga att anpassa sig till nya spelregler – det är som om att svenska ingenjörsutbildningar har förmåga till förnyelse inbyggt.

Men… dessa argument är bara som lök på laxen gentemot detta. I Sverige finns runt nio miljoner invånare.  Av dessa är 96 000 yrkesverksamma medlemmar i fackförbundet Sveriges Ingenjörer. I Göteborgs-Posten (16/2, 2006) presenteras att det utbildas 400 000 civilingenjörer per år i Kina – vilket troligen ökat lavinartat under de senaste tre åren. Utgår vi ifrån att mönstret ser likadant ut i Asien är tillgången på ingenjörer stor. I Sverige är däremot utbudet litet. Utgår vi också ifrån att mångfald är bra inom multinationella företag (se t.ex. Miljöaktuellt – Mångfald bra för affärerna) ter det sig naturligt att svenskutbildade civilingenjörer ska vara dyrare! Det går också att ifrågasätta om den utvecklingen som skett i Kina är hållbar i längden, då den skett på kostnad av försämrad miljö.

Till syvende och sist handlar allt om kompetens. Var ett företag väljer att rekrytera civilingenjörer är ett strategiskt beslut – inte ett försök till kostnadsbesparing*, vilket även konstateras i Göteobrgs-Posten den 16/2 i krönikan Klarar Sverige utmaningarna?. Genom Sveriges långa tradition av utbildningar och förmåga till förnyelse kan svenskutbildade ingenjörer fortsatt ta bra betalt i multionationella företag. Men i detta sammanhang är det extra viktigt att komma ihåg att vi måste fortsätta utvecklingen, att inte göra distinktionen developed och developing countries!

* Genom den försvagade svenska kronan har svenska ingenjörer faktiskt erhållit en kostnadsfördel gentemot andra länder inom EU. Om detta går att läsa i Ny Teknik, Kronraset gynnar svenska ingenjörer.

Grammatik – om tempus

Ibland behöver jag kunna skilja på olika tempus. När detta behovet uppkommer är det väldigt pinsamt att inte kunna vad de olika formerna heter. De olika tempusen presenteras nedan, en gång och för alla.

  • Presens – tempus för nutid. Exempel: Karl går upp för gatan.
  • Preteritum (av många kallat imperfekt, dock “felaktigt”) – tempus för förfluten tid. Exempel: Karl gick upp för gatan.
  • Perfekt- tempus som bildas med har plus supinum*. Exempel: Karl har gått upp för gatan.
  • Pluskvamperfekt – tempus som bildas med hade plus supinum*. Exempel: Karl hade gått upp för gatan. Pluskvamperfekt används vanligen om man vill referera långt tillbaks i tiden, exempel: Karl hade gått upp för gatan innan han köpte nya skor. Isak spelade shack innan han hade gått och lagt sig.
  • Futurum – tempus för framtid. Futurum bildas framför allt med hjälp av kommer att plus infinitiv**, exempel: Karl kommer att gå upp för gatan.

Informationen är delvis hämtad ur Gösta Åbergs Handbok i Svenska.

*Supinum är en verbform, t.ex. gått, läst, hoppat, seglat, ropat, rest.

**Infinitiv är verbformen som står i lexikon, t.ex. gå, läsa, hoppa, segla, ropa, resa.