• Presens – tempus för nutid. Exempel: Karl går upp för gatan.
• Preteritum (av många kallat imperfekt, dock “felaktigt”) – tempus för förfluten tid. Exempel: Karl gick upp för gatan.
• Perfekt- tempus som bildas med har plus supinum*. Exempel: Karl har gått upp för gatan.
• Pluskvamperfekt – tempus som bildas med hade plus supinum*. Exempel: Karl hade gått upp för gatan. Pluskvamperfekt används vanligen om man vill referera långt tillbaks i tiden, exempel: Karl hade gått upp för gatan innan han köpte nya skor. Isak spelade shack innan han hade gått och lagt sig.
• Futurum – tempus för framtid. Futurum bildas framför allt med hjälp av kommer att plus infinitiv**, exempel: Karl kommer att gå upp för gatan.

Informationen är delvis hämtad ur Gösta Åbergs Handbok i Svenska.

*Supinum är en verbform, t.ex. gått, läst, hoppat, seglat, ropat, rest.

**Infinitiv är verbformen som står i lexikon, t.ex. gå, läsa, hoppa, segla, ropa, resa.